Ankarstiftelsen

Några jäviga personer tycker att jag skall skriva en bok. Med det stora intresset som råder om min person torde upplagan inte bli mindre än tio. Tack för uppmuntran. Mågen har lovat läsa den och detta skulle i så fall fördubbla intaget. I övrigt besitter han stor allmän kompetens. ' Tidigare berörde jag min lyckliga barndom och fortsätter väl när ingen protesterar. Mina första minnesbild är att kaninerna rymnde. Bör har varit 4 år och minns inte att jag gjorde någon hjälteinsats, Den lilla stugan i skogen mellan Tingsryd och Urshult i södra Småland var både trång och avlägsen. Min far cycklade till jobbet på SSS i Växjö 45 km bort. Har alltid betraktat honom som lat men detta var ett styrkeprov. En gång cycklade han hem med ett badkar. Stolleprov men bra när regnet öste ner. Han vilade sig på jobbet som ofta bestod i att halvsovande se till att patienterna inte rymnde på natten. Mor däremot var mycket flitig och den godaste människa jag någonsin mött. Hennes tragedi var att Lennart föddes med grön starr och endast hade ledsyn. Jag minns henne gråtande en gång ta på sig skulden, När broder Lennart sedan var den förste i släkten att ta studenten var nog mor den som var stoltats. Lennart har sedan gjort en livsinsats som impornerar storligen på mig trots många motgångar. Mina föräldrar kände sig mycket socialt handikappade på grund av sina fattiga bakgrunder. Som tur var kom de tidigt i kontakt med frikyrkligheten genom baptistförsamlingen i Tingsryd. Jodå Barak Obama tillhör sanna rörelse men inte i Tingsryd, På möterna sjöng man "jag är barn till en kung". På idrotsplatsen skrek man"sitt ner för helvete", Trots frikyrklighetens enorma lyft för massorna blev den alltid föraktad, Obegripligt. Något att göra en avhandling om. Rösträtt för piga och patron redan 1850. Sverige fick vänta till 1921. Minns inte att jag lekte som barn utan det var arbetet med korna skörden mm på den lilla gården som gällde. Värst var det att gå genom skogen med en brunstig ko som stångade och hoppade på allt. Någon gång blev jag fångad på hornen och bortkastad. Vid själva akten var det ofta någon som avlöste den lilla parveln från maxskräcken. Aga var tillåten vid denna tid och den utövades ofta. Minns inte vad i min personlighet som utlöste detta både i skolan och hemma. Mina syskon hade det nog bättre. Min fars betende förvånade släkten. När far blev gammal bad han om förlåtelse och ångrade sig mycket. Trots denna plump älskade vi barn föräldrarna och minns nog alla en lycklig barndom. Ett minne dyker upp. Första och jag tror enda semesterresan packade vi in oss i liten Morris som en vänlig person bistod med. Fem i familjen,chaufför och en liten tjock alkoholisera släkting. Bilen fastnade på underredet och jag tolv år fick stanna hemma. Ett lite gladare minne var när broder Egon köpt kamera och ville föreviga barndomshemmet, Far passerad lägligt men vägrade vara med. på Egons order sprang jag i fatt honom. Slängde ut näven och fick tag i de breda hängslorna och stannade men det gjorde inte han. Någon meter och jag släppte.Både Egon och jag fick fly. Märket av ett Y satt i länge.Nu ligger jag jag ensam på ett hotell och livet flimrar förbi. Ska på toa ett halvt dagsverke. Djungelordspråk. ....ur kaoset talade en röst till mig och sade " le och var glad det kunde varit värre" och jag log och var glad och det blev värre, Börje