Ankarstiftelsen

3,00 uppvaknad igen från en skön sömn trots att jag nu haft samma liggställning sedan lördag 11,02 då motorcykelolyckan inträffade. Robert besökte mig på kvällen och tackade för möjligheten att studera till jurist. Marie Isabel fick pengar till sitt nya hus, mitt fadderbarn Johana fick i sista stund sina pengar till sin första studietermin på sköterskevägen. Narkosdoktorn förmedlade total verklighetsflykt som inleddes med att ELN:s tidigare ledare Fransisco Galan kom in i rummet och berättade att han fått Nobels Fredspris efter att ha framgångsrikt medlat mellan Colombias olika krigsaktörer. Han delgav mig inbjudan till Nobellfesten. Jag tackade ja men fick sedan veta att all konversation måste antingen ske på engelska eller spanska. Jag blev mycket besviken men blev uppringd av en sekreterare som sa att jag var välkommen ändå. Efter festen skulle nämligen allt skräp i väg till återvinningen på Götgatan. På festen höll Karl den 16 Gustav ett engagerat och fint tal och utmanade alla gästerna att hjälpa till med skräpet. Den ende som hjälpte mig var Håkan Juholt. Han sa att jag fick behålla alla halsband som var kvarglömda. Själv nöjde han sig med att panta tomglasen, han fick in 48 360 kr före skatt men då var många flaskor inte öppnade. Halsbanden sålde jag via Lauritz aktioner i Malmö totalt inbringade de 790 kr till Ankarstiftelsen. Styrelsen får avgöra vart pengarna skall gå. Mitt i detta ärende vaknade jag upp och runt i rummet svävade vita änglar och jag förstod att operationen misslyckats. Jag ställde frågan men de bara skrattade och sa att de var sjuksystrar och skulle nu städa upp och föra mig till en annan sal. Benet var nu fixat och allt tillrättalagt, jag såg stortårna sticka upp och såg nu något enastående, tårna pekade åt samma håll. Efter olyckan hade högerfoten varit på väg i egen riktning. Operationen hade varit lyckad. Tack till alla som i bön lagt fram mitt ärende. Någon tröstade mig med orden, hade det gått riktigt illa hade du varit i himlen nu. Innan jag somnade planerade Lacides och jag fredsmötet med ligorna i Itaugi och barnfesten i Medellin. Fransisco Galan hälsade och meddelade att han snart kommer på sjukbesök. Även Rene Higuita har hårt av sig och vill träffa mig. Några minnesbilder från Leticia. Familjerna i ytterligare byar vill nu alla ha vattenrening. Dags att kontakta Vatten åt alla, Alonso misslyckades med att bli politiskt vald. Gå i kyrkan kan han men stjäla lite ved tilll sin gamla mor duger han inte till, gammalt djungelordspråk. Ett tiotal platser vill utöka skolan med sjukstuga. Börje som följer sina fötter dit vägen bär.