Ankarstiftelsen

Läser med förskräckelse mina bloggar och vet inte hur man rättar. PONTUS hör du mig? Fick kallse tilbaka till hospitalet, Plastikkirugin väntar. Har de en mirakelplan för att göra mig mer presentabel? Har de surnat till över mina frågor varför de inte köper Likos lyftar? Mina kommentarer om smittospridning vid möten av läppar, handtag, samlag, dörröppnare och hälsninga. Jag utlovade halvering av smittor. Viken medecin jag var påverkad av? Tror det var något som skulle förbättra minnet. Spridda tankar om Dr Bo Zetterlund, Japan och nobellpriset. Starkt minne av vistelsen på hospitalet. De unge (såg ut att vara 15 år) skottskadade soldat som jag delade rum med. Francisco tröstrade och beklagade krigets konsekvenser och sin medverkan. Soldaten och hans mamma gråtfärdiga. HOPP FÖR COLOMBIA, Pontus rapporterar. Nya resenärer har anlänt till Leticia. Bla. Per Erik Hallin som verkar fått ordning inför konserten. Villa Andreaskolan finansierad av Gelin Skara klar och invigd. Likaså allsångsskolan Karlsborg byggd i Esperanza. Bojfeltskolan påbörjad på Brasiliensidan. Stort tack till medarbetarna. Jag längtar efter er. Den senaste hamburgerfesten för 400 barn lär har varit en höjdare. Det mättar att höra. Tack till Roland Palmer som betalade. Äter nog inte i dag hellre. börje.

Några jäviga personer tycker att jag skall skriva en bok. Med det stora intresset som råder om min person torde upplagan inte bli mindre än tio. Tack för uppmuntran. Mågen har lovat läsa den och detta skulle i så fall fördubbla intaget. I övrigt besitter han stor allmän kompetens. ' Tidigare berörde jag min lyckliga barndom och fortsätter väl när ingen protesterar. Mina första minnesbild är att kaninerna rymnde. Bör har varit 4 år och minns inte att jag gjorde någon hjälteinsats, Den lilla stugan i skogen mellan Tingsryd och Urshult i södra Småland var både trång och avlägsen. Min far cycklade till jobbet på SSS i Växjö 45 km bort. Har alltid betraktat honom som lat men detta var ett styrkeprov. En gång cycklade han hem med ett badkar. Stolleprov men bra när regnet öste ner. Han vilade sig på jobbet som ofta bestod i att halvsovande se till att patienterna inte rymnde på natten. Mor däremot var mycket flitig och den godaste människa jag någonsin mött. Hennes tragedi var att Lennart föddes med grön starr och endast hade ledsyn. Jag minns henne gråtande en gång ta på sig skulden, När broder Lennart sedan var den förste i släkten att ta studenten var nog mor den som var stoltats. Lennart har sedan gjort en livsinsats som impornerar storligen på mig trots många motgångar. Mina föräldrar kände sig mycket socialt handikappade på grund av sina fattiga bakgrunder. Som tur var kom de tidigt i kontakt med frikyrkligheten genom baptistförsamlingen i Tingsryd. Jodå Barak Obama tillhör sanna rörelse men inte i Tingsryd, På möterna sjöng man "jag är barn till en kung". På idrotsplatsen skrek man"sitt ner för helvete", Trots frikyrklighetens enorma lyft för massorna blev den alltid föraktad, Obegripligt. Något att göra en avhandling om. Rösträtt för piga och patron redan 1850. Sverige fick vänta till 1921. Minns inte att jag lekte som barn utan det var arbetet med korna skörden mm på den lilla gården som gällde. Värst var det att gå genom skogen med en brunstig ko som stångade och hoppade på allt. Någon gång blev jag fångad på hornen och bortkastad. Vid själva akten var det ofta någon som avlöste den lilla parveln från maxskräcken. Aga var tillåten vid denna tid och den utövades ofta. Minns inte vad i min personlighet som utlöste detta både i skolan och hemma. Mina syskon hade det nog bättre. Min fars betende förvånade släkten. När far blev gammal bad han om förlåtelse och ångrade sig mycket. Trots denna plump älskade vi barn föräldrarna och minns nog alla en lycklig barndom. Ett minne dyker upp. Första och jag tror enda semesterresan packade vi in oss i liten Morris som en vänlig person bistod med. Fem i familjen,chaufför och en liten tjock alkoholisera släkting. Bilen fastnade på underredet och jag tolv år fick stanna hemma. Ett lite gladare minne var när broder Egon köpt kamera och ville föreviga barndomshemmet, Far passerad lägligt men vägrade vara med. på Egons order sprang jag i fatt honom. Slängde ut näven och fick tag i de breda hängslorna och stannade men det gjorde inte han. Någon meter och jag släppte.Både Egon och jag fick fly. Märket av ett Y satt i länge.Nu ligger jag jag ensam på ett hotell och livet flimrar förbi. Ska på toa ett halvt dagsverke. Djungelordspråk. ....ur kaoset talade en röst till mig och sade " le och var glad det kunde varit värre" och jag log och var glad och det blev värre, Börje

En vecka till ända och man vill nu skriva ut mig. Gran hotell blir högkvarteret. Ingen smärta. Kan gå med gåstol, b esöka toaletten utan hjälp. Flyttar över till Hotell Gran i dag. Omsorgen total med massor av besök. Räknar med att åka hem i den 19 feb.' Börje

U nder hela min barn och ungdomstid var detta ord starkt förknippat med arb etsplatsen för mina föräldrar. Sankt Sigfids sjukhus i Växjö. I folkmun SSS. Detta var en inrättning för de som inte klarade gränsvärdet för ett inträde i samhället. Först hette det dårhuset sen hospitalet sen sinnessjukhuset sen mentalsjukhuset sen Västra kliniken eller något liknande. patienterna blev varken friskare eller klokare av namnbyterna. En del av dem var inte ens sjuka. Många jobbade i skogen bakom vårt hem och ofta skrämde vi varandra med hemska historier om tokarna. Den roligast handlade om kung Gustaf de 5 som vid en invigning av de nya lokalerna gick omkring och hälsade "jag är kung Gustaf" patienten svarade följande"det där tar de snat ur dig.När jag kom hit var jag Gustaf Vasa". Sven Johansson min far levde var dag i skräck fasa inför risken att hamna på SSS. Förhoppningsvis finns inga datorer på andra sida men jag vill ändå varna Växjö. UNDVIK KVARTEREN RUNT TEGNERKYRKOGÅRDEN DEN NÄRMSTA TIDEN. Börje har hamnat på hospitalet. Vilken skam för släkten. Särskilt de lite finare på Erdmannasidan, En outplånlig skamfläck. Som mest hade Sverige 30-35 tusen på desa skamliga ställen. Ofta med fina namn som Sankt Lars, Sankta Gertrud, Unedalen och Ryhov. En dag kom jag in i DN med bild och allt. En farlig fånge rymde och rikslarm utgick. Flera regementen avdelades för infågningen. Han syntes över hela landet och polisen fick en värdig motståndare. Nästan hela militärens femtiotalsvapenarsenal blockerade vägar gator och skog..Utegångsförbud över nätan hela landet. Mitt föräldrahem var högkvarteret. Skallgångskedjorna gick som höststormar genom skogen. Vi barn hade hoppats mycket på utegångsförbudet men ack....vinterveden skulle huggas. Försedda med yxor gick vi över kärret. På isen högg jag in namnet JACK Jert Karlsson och sen högg vi motvilligt ved. Inte lätt att vara barn arbetare och värre skulle det bli. Några timmar hade blodhundarna fått vittring och följde i flockar våra spår hem till stugan som avstängdes med täta led av skjutklara poliser. Generalerna jublade över att skammen nu var över. Den livsfarlige patienten var äntligen fast. Rappa reportrar fick ut allt i direktsändning. Jag minns den tjocke militären som stod på vår kökstrappa ock tackade fotfolket. Alla jublade utom jag och min mor anade oro. Hon tog mig i örat och ledde mig till utdasset där jag gråtande bekände att det jag som huggit namnet isen. Mina föräldrar ljög och förnekade sambandet. på kvällen blev vi förbjudna att be aftonbönen. Många år senare erkände de att det bättre att ljuga än att skämmas ögon ur sig. Så kom nyheten i Dagens nyheter på bästa plats LIVSFARLIG FÅNGE STRAX INFÅNGAD. Beviset! Bilden föreställde min inhuggning i isen. Lärda psykkologer stred länge om varför fången stavat sitt namn fel. Gert stavas aldrig Jert menade de flesta men vad kan inte en dåre få för sig. Jag förstod piken även om den var fin. Jack jo han dränkte sig i anna sjö omgående efter rymningen. Jag slapp hospitalet men många hamnade där till stor skam för släkten. Så kom en ny minister som beslutade att att alla nu var friska. Alla hospitalen lades ner och nu kan Jönköpingsborna skryter tom. att de bor i Ryhov. Sven och Nanny kunde aldrig förklara att man ställt in aftonbönen. Benbrottet år inte läkt bså jag bor väl kvar på Hospital Pablo Tobon Uribe ett av Sydamerikas förnänsta sjukhus, Slå in en 380 mm jättespik i ett litet hål och få den att stabilisera en stor kropp. Börje

3,00 uppvaknad igen från en skön sömn trots att jag nu haft samma liggställning sedan lördag 11,02 då motorcykelolyckan inträffade. Robert besökte mig på kvällen och tackade för möjligheten att studera till jurist. Marie Isabel fick pengar till sitt nya hus, mitt fadderbarn Johana fick i sista stund sina pengar till sin första studietermin på sköterskevägen. Narkosdoktorn förmedlade total verklighetsflykt som inleddes med att ELN:s tidigare ledare Fransisco Galan kom in i rummet och berättade att han fått Nobels Fredspris efter att ha framgångsrikt medlat mellan Colombias olika krigsaktörer. Han delgav mig inbjudan till Nobellfesten. Jag tackade ja men fick sedan veta att all konversation måste antingen ske på engelska eller spanska. Jag blev mycket besviken men blev uppringd av en sekreterare som sa att jag var välkommen ändå. Efter festen skulle nämligen allt skräp i väg till återvinningen på Götgatan. På festen höll Karl den 16 Gustav ett engagerat och fint tal och utmanade alla gästerna att hjälpa till med skräpet. Den ende som hjälpte mig var Håkan Juholt. Han sa att jag fick behålla alla halsband som var kvarglömda. Själv nöjde han sig med att panta tomglasen, han fick in 48 360 kr före skatt men då var många flaskor inte öppnade. Halsbanden sålde jag via Lauritz aktioner i Malmö totalt inbringade de 790 kr till Ankarstiftelsen. Styrelsen får avgöra vart pengarna skall gå. Mitt i detta ärende vaknade jag upp och runt i rummet svävade vita änglar och jag förstod att operationen misslyckats. Jag ställde frågan men de bara skrattade och sa att de var sjuksystrar och skulle nu städa upp och föra mig till en annan sal. Benet var nu fixat och allt tillrättalagt, jag såg stortårna sticka upp och såg nu något enastående, tårna pekade åt samma håll. Efter olyckan hade högerfoten varit på väg i egen riktning. Operationen hade varit lyckad. Tack till alla som i bön lagt fram mitt ärende. Någon tröstade mig med orden, hade det gått riktigt illa hade du varit i himlen nu. Innan jag somnade planerade Lacides och jag fredsmötet med ligorna i Itaugi och barnfesten i Medellin. Fransisco Galan hälsade och meddelade att han snart kommer på sjukbesök. Även Rene Higuita har hårt av sig och vill träffa mig. Några minnesbilder från Leticia. Familjerna i ytterligare byar vill nu alla ha vattenrening. Dags att kontakta Vatten åt alla, Alonso misslyckades med att bli politiskt vald. Gå i kyrkan kan han men stjäla lite ved tilll sin gamla mor duger han inte till, gammalt djungelordspråk. Ett tiotal platser vill utöka skolan med sjukstuga. Börje som följer sina fötter dit vägen bär.

I mitt snickarliv har jan några gånger slagit in spik 12 tum långa och trodde att det rekordet aldrig skulle slås men nu sttter en spik i mitt ben som är 38 cm lång. Bakgrunden är denna. Vandring på en av Leticias gator slutade med att en motorcykel bakifrån körde på mig. Jag lyftes någon meter upp och lårbenets övre fäste tog emot smällen mot betongen. Fraktur mm. som omgående måste opereras. Ambulansföraren hittade efter visst sökande varenda grop i vägen och det kändes verkligen. Kvällen och natten Leticias sjukhus förtränger jag. På plussidan den unge läkaren som ville engagera sig i Ankarstiftelsen, På minussidan de två kärr.. damer som högljutt hela natten löste alla sina livsfrågor. inte en blund på hela natten men i övrigt tack till personalen på det slitna djungelsjukhuset. Massor av goda råd från mycket folk rörde ihop planerna. Bo Zetterlund hemkom från djungeln och jag förstod att klokast var att via ambulansflyg ta sig till Medellin och där anlita en av Sydamerikas bästa kliniker. Trassel med försäkringsbolagen gjorde att jag fick lägga ut allt själv. 27 miljoner pesos för flygresa och 5 milj. för operationen. Även piloten lyckades hitta alla luftgroparna. Benet hamnade snedare allt efter som måste flyttas mellan olika bårar under resan. Grymt ont varje gång. Medelilnsjukhjuset Pablo Tobon Uribe överraskade med stora kunskaper och resurser. Ompysslad som ett spädbarn ink. tvättning av hela kroppen. Otaliga prover regelbundet som alla visade på att jag var mycket ung. Puls (45) i klass med Gunde Svan lede till vissa tvivel. Urban Skargren kom och tolkade och hjälpte till. Grymt ont var gång jag måste flyttas. Bäckenet måste ofta fyllas. En svår konst som hemma har en hel natur som gärna tar emot bidrag. Operation i morgon blev snabbtransport till omgående operation. Info, sövning och minns inte mer. Nyvaken och trött. Vi hörs i morgon. Dagarna i Colombia har för övrigt börjat enl följande. Villa Andrea ligger uppströms Leticia efter Loreta Jackofloden och här startade teamets första skolbygge. Villiga krafter såg tii att väggarna snabbt kom på plats. Man upphör aldrig att förvånas över hur väl metoden passar både svenskar och indianer, Sen begav vi oss till Esperanza som ligger på andra sidan av Puerto Nariño och kom i gång även där innan våldsamma regn stoppade planerna. De i teamet som inte intagit sängläge färdigställer nu skolorna. Börje

1600 villor kan värmas under ett helt år om man tar tillvara julgranarna. Bra förslag? Eller kostar insamlingen något? Våra jättegranar ville inte vara med i brasan men det vara nära att de tog genvägen in i huset i den starka blåsten. Hur många gånger jag varit i Sydamerika frågar man ofta. Jag värjer mig eftersom jag redan vet följdfrågan. Hur många skolor hade du kunnat bygga för dessa pengar? Upplevelser på plats och det man med egna ögon ser ger reaktioner. Det man inte ser eller vet finns inte. Under 2011 nådde vi 7,250 000 i insamlade medel. Detta hade vi aldrig nått om inte många av våra sponsorer varit på plats och sett, luktat och hört. Nils och Anita ytterligare 180 tusen till de mest utsatta flyktingbarnen i Medellin. Deisy kommer att bli mycket glad. Marikas gåva till den fattiga familjen ger dem hopp att kämpa vidare. City i Växjö satsar på ännu en skola. Flera personer vill vara med och betala gomspaltoperationer. Prisma fortsätter sitt stöd trots prognoser om sämre konjukturer. I den stora insamlade summan inryms öveflödsgåvor men också de som ger verkliga offer. Jag minns kronofogden i Örebro som skulle utmäta en skuld från en utblottad familj det slutade med att han lånade ut en hel månadslön i stället. Så länge vi har emparti för varandra finns hopp för mänskligheten. Den är inte lyckligast som måste bygga höga stängsel om kring sig och sina tillgångar. Hade inte Moderaterna förstört KDs förslag om avdragsrätt skulle Sverige kommit mycket längre. Skatta och var glad. Blåsten har avtagit. Bryggan ligger kvar. Avresa i dag och Nanny vill ha en kattunge. Börje Erdtman

Daniel Kindbom ringde hem från Amazonas och meddelade att att väggarna var nu klara på de första skolorna. Båda ligger i närheten av Puerto Narinio efter Amazonfloden. Teameet som byggde hade varit mycket duktiga. Vi på hemmaplan imponeras alltmer av Daniel. Elaka tungor sa förr att svett av en lärare var det dyraste som fanns på grund av att det var så sällsynt. Detta måste revideras. Nu har resultatet för 2011 kommit in 7,250 milj. Enastående bra. VI VILL ÄVEN HÄR TACKA ALLA VÅRA GÅVOGIVARE. En del ligger i kassan eftersom det skall förbrukas under 2012. Härmo dagen fick vi besök av Deisy Caavera som arbetar i området 8 Marco. Tyvärr har en konfilkt blossat upp med grannorådet La Sierra och barnen är mycket rädda för de förlupna kulor som slår ner överallt. Vi minns väl La Sierra från TV filmen med samma namn. Deisy vädjade till oss att försöka medla. Arbetet med barnen i området är framgångsrikt och Deisy är i Sverige för att sammla pengar till en utbyggnad. Ett bra sätt att stödja är att ta hand ett fadderbarn. Kontakta Josef 0705 845810 så får ni mer info. Idag har SLA vårt husorgarn varit här och samlat material för konserten i den 24 feb. (inte 24 jan. som jag råkade skriva i nyhetsbrevet) SLA ställer upp gratis med artiklar och annonser. Hoppas påp ett bra netto. Om någon timme åker jag till Höganäs för att besöka en högt värderad medarbetare Anders Gunnarsson. Han har problen med ryggen och kan inte följa med i år. I morgon blir det auktionshuset Lauritz i Malmö som vill sammarbeta med oss när det gäller välgörenhetsauktioner. Dags att packa. På söndag åker vi 21 svenskar och två colombianer för att laga tänder, sjukvårda, bygga skolor och vatten. Efterson dagarna är lugna har jag inkräktat på hustruns årliga pussel. 1500 bitar på plats. Börje.