Ankarstiftelsen

Läget allt bättre men myckte jobb av mina vänner med medecin natt och dag. 1 Kan snart sova utan käpp. Idag möte men en skola som för några år sedan byggdes av sv. pingstmission.Mycket välskött och en prydnad för Sverige. Kanske inleder vi någon form av samarbete. Därefter möte med en av parterna i konflikten i Itaugi Allt är nu klart för en formell försoning mellan dem. Försöker att inte tänka på deras syndaregister. Gripande att lyssna till deras rapport om den snabba fövandlingen sedan i okt. förra året. Allt finns på film. HATAR RÖTT. Kallad till plastikkirurgen på måndag och kanske har de något knep att förändra utsendet men tror att det är försent. Hustrun bad för några år sedan en gemensam vän påpverka mig att för gott raka av skägget. Vännen svarade att ju mer som döljs i ansiktet ju bättre är det.Tröstande för självförtroendet. Industrin omsätter miljarder och självkänslan stiger för en del i takt med att pengarna försvinner.Jag och mina syskon har valt två rödhåriga föräldrar och det fanns gott om färg i burken särskilt i början, I skolan var jag en medioker elev som bara utmärkte sig en gång. Klassen skulle kunna psalmen. Härlig är jorden utantill. Även inteligenta Irene missade. Jag satt sist och smyglästeunder kamraternas nederlag. Så var det min tur och tänk den satt utan en enda stakning. Läraren trodde inte sina öron och bad om en repris. Den satt också och ingen hade sett min smyreptetion. Läraren öste beröm och på skolavslutningen fick jag bära fanan in i kyrkan och mottog även ett stipendie på 15 kr. Tror att föräldrar var stolta men de sa inget. Högfärden var ett ständigt hot på den tiden. Sedan bar det av från B2 skolan i hembyn till avslutningsåret i Växjö. Presentation i ny klass. När mitt namn ropades upp kommenterade skolans populäre idrottsatlet min röda kalus. RÖDIS fick jag heta av alla. Mitt livs värsta förnedring. Sedan dess hatade jag allt rött och det tog lång tid innan jag fick ändring i passet till brunt. Inte bara håret utan även hyn lyste rött och kulmen nåddes när jag i kyrkan fick frågan av sötaste flickan. "har du målat dig under ögonen med läppstift" Den kristna tro hade satt sina spår och den 10 dec 1955 döptes jag som troende. Detta blev också känt och orsakade viss förföljelse. En ledsen dag tröstade far mig med att han också retades en del. På jobbet kallades han Sven i himlen. Inget att bli arg för och det hjälpte mig för livet. Tapet Jesus och havre Jesus. Det finns massor av hånfulla tillmälen. Bara att gilla läget. Nyutbildade fr. Johansson förklarade bibelberättelse om hur Jesu stillar stormen på följande sätt. Mycket påpassligt. Båten kom i lä av en ö. Jag räckte upp handen Och påpekade att det finns inga öar i Genesarets sjö. Mycket unga fick vi i kyrkan lära oss att protestera mot orättvisor. Ta de svagas parti och försöka uppträda som Jesus skulle gjort. Skiftande framgång kan skönjas i backspegeln och viss oro sprids inför räkenskapsdagen, De korta skolåren lade grunden och sen var det bara att rusa vidare med ljuset brinnande i båda ändar. börje