Ankarstiftelsen

Tyvärr hade jag haft för mycket besök på rummet och jag vet inte vem som tillförde mig en elak bakterie. Den uppenbarade sig i blodet eller kanske var det i urinen. Tillbaka till sjukhuset och upp med alla droppflaskor. Kanyler och nålar som som skulle döa en enda stackars osynlig bakterie. Efter två dagar kom Lemonarligorna upp till sjukhuset. De hade noga tänkt igenom förslaget och beslutat sig för att sluta fred. Vi fotade det högtidliga ögonblicket och jag tänkte för mig själv. Nu kommer strömmen av unga skottskadade pojkar till sjukhuset att minska och ingen kommer förstå varför. Så lördag morgon alla bakterie borta. Telefon till Köpenhamn och försök att påsynda hemresan. Nej nej tidigast nästa vecka. Söndag förmiddag. biljett fixad omgående avresa. MED - BOG lite väntan i en rullstol sedan före alla i kön. Dyrare plats på planet men sovmöjlig. Ett enda uppvaknande sedan sömn igen. Allmän väckning en timma kvar till Frankfurt. Väl framme strejk bland flygledare. Sju timmar i VIPrummet. Göteborg mitt i natten väntar med sjuktransport 14,30 hemma. På morgonen hustruns hembakade bröd. RIKTIGT bröd. Aldrig mer vitt bröd. Börje

Måndag 30/1 2012. Denna skola ligger i Brasilien så det första vi fick göra var att åka till Leticias flygplats och stämpla ut oss ur Colombia. Resan gick vidare till Tabatinga för att där stämpla in oss i Brasilien. Personalen i Leticia var på plats, men stämpelfärgen var slut så där började vår första väntan. Nåväl, efter c:a 2 tim var vi redo i båten som skulle ta oss till Guanabara III. Dock var vi tvungna att först visa dokument & passagerarlista för den Colombianska gränspolisen, för att därefter visa samma dokument för den Brasilianska. Inte nog med det, vi blev dessutom bordade av Brasiliansk gränspolis, tungt beväpnad, för ytterligare en kontroll av passen m m. Nu äntligen började båtfärden på riktigt med Favian som kapten - 58 km på 35 min är inte så dåligt för en båt! Bygget startade med utsättning av samtliga pelare och håltagning i betongplattan för pelarmontaget. Allt flöt på bra och trötta vände vi hemåt vid 17-tiden. Men, helt problemfri blev heller inte hemresan - en av byborna hade lagt ut fiskenät där vi skulle köra ut, och vips var en stor del av detta nät i båtens propeller. Efter 30 minuter hade Favian rett ut även detta problem och det blev full fart mot Leticia. Tisdag 31/1. Även denna dag började med båtstrul. 2 personer fick stiga av båten eftersom passagerarlistan inte var komplett. Vi både visade pass och passagerarlista igen och handlade material i Tabatinga, men efter allt detta var vi framme kl. 11:00 i Guanabara III. Trots detta blev det en mycket bra byggdag och tillsamman med byborna blev det mycket gjort och vi kunde unna oss en vilodag i Leticia under onsdagen. Torsdag 2/2. Vi kom iväg endast 15 min försenade och vin ankomsten fastnade båten i ett stort träd som ett grund. Men, med Favian som kapten, finns det inga problem - resolut klädde han av sig till enbart kalsonger, klev i vattnet och drog båten loss från trädet, och så kunde vi gå in till byn. Inte nog med detta, kaptenen Favian var en av de som slet mest på bygget varje dag - imponerande! På detta följde en synnerligen blöt byggdag som trots detta blev lyckad. Fredag 3/2. Denna dag var vi framme i Guanabara III redan 08:15 och vi arbetade återigen tillsammans med byns befolkning i ett högt tempo så att såväl tak som målning var klara när vi for hemåt igen. Lördag 4/2 / INVIGNINGSDAG. Försenade, återigen på grund av passagerarlistorna, trots att alla gjort vad de skulle dessförinnan, kom vi iväg med 2 båtar. Men, vilket mottagande vi fick i Guanabara III. Hela byn var på benen, skolan smyckad mycket vackert, högtalare med musik som förhöjde stämningen. Vännerna Bojfeldt fick tillfälle att tacka byborna och alla andra som bidragit till att skolan kunnat bli färdig, och ingen av oss som var med kunde hålla tårarna tillbaka - detta är den stora belöningen för alla slitsamma timmar. Man får vänner för livet, både bland svenskar och bland bybor. Alla bybor bjöds på kaka och läsk medan barnen också fick gosedjur och ballonger, skänkta av olika svenskar. Alla vi som var med tyckte att detta blev en synnerligen lyckad invigning. Vi, tillsammans med Bojfelts, har fått ännu ett minne för livet!

Drycken lemonad har samma namn på både spanska och svenska. Den kan passa bra när dagen är varm om den bara inte hade så mycket socker. Idag har vädret varit lämpligt för fotboll med mycket kamp och vilja. En dag som våra 800 fotbollungdomar i Gröna Sidan länge sett fram emot. Årets höjdare med många matcher på gräsplanen och kanske, kanske segerbucklan. För mig blir dagens tillställning mest ihågkommen för Lemonada 1 och 2. Så heter nämligen de två senaste tillskotten i vår fotbollsfamilj. Dessa båda områden har nämligen legat i fejd med varandra med mycket skottlossning från båda håll. Kanske bortåt 200 döda massor av skottskadade och en totalförlaning av båda områdera, Sep. 2011 första kontakten tillsamans med Marika Griehsel från SVT. Okt. start av fotbollskolor finansierade av Eton och Noak. Nov- Jan intensivt fredsarbete av Mariano. Feb. enskilda förhandlingar med de olika ledarna både på sjukhuset och på hotellet. Den 6 feb. muntligt fredsavtal. Idag finns båda grupprena med på fotbollsfesten. Undra på att jag grät obehärskat för första gåpngen på många år. KUNDE DETTA VARA SANT? Var det möjligt att med så här små medel uppnå vapenvila och fred? Vet inte om det är så här enkelt eller om det är någon där uppe som just nu gillar oss. Vi tror på en fortsättning och att freden sprider sig till Medellins alla konfliktområden. Vi hoppas på en dokumentärfilm om vi bara hade pengar? Börje

Ungdomsgården Grev Rosen i Örebro var överfull med ungdomar. En del hade åkt mer än tio mil för att få uppleva gospelkonserten.Som föreståndare på stället förvånades man över invasionen lördag efter lördag men behoven för kristna ungdomar att få träffas var stor. Kanske ledde detta till en hel del sällskap och äktenskap. En av de populäraste artisterna på tiden var Per Erik Hallin Stockholm. Pianospel och sång och en hängivenhet för evangelium präglade honom. 40 har gått. Per Erik har hunnit med att både spela och sjunga med Elvis Presley. agera Kalle Ankaröst på film och mycket annat. Våra vägar möttes sällan. Nu finns han här i Colombia för att som Jonny Cahs sjunga med fångarna. Totalt har det blivit 4 konserter. Först i centralparken i Leticia på stranden av Amazonfloden.Exotiskt. Visst varje år kommer det upp 4- 5 stora anakondor i centrala stan som polisen får forsla tillbaka till djungeln.Folket hängde med i sångerna och jubelapplåder bröt ut gång på gång. Per Erik fick även tillfälle att besöka Santa Teresa där Margit Hallinskolan ligger. Färden dit gick bra tack vare högvatten och att alla genvägar genom djungeln kunde användas. Nästa konsert blev i Bella Vista fängelset i Medellin.Omkring 700 fångar var samlade och de fick höra sånger på både engelska och spanska. Gensvaret var mycket starkt. Något liknande hade inte hörts förut på denna plats.De fångar som fanns här för 20 år sedan hade inte förstått. Fängelset var då världens värsta med upp till 600 mord om året. Omsvägningen total och mer än en av fångarna fattade nog heliga beslut under konserten. Flera svenskar medverkade och mest kommer man nog ihåg Caroline som tatuerat in en hälsning på sin arm. Fängelsets filmteam sände med oss filmen hem kanske kan vi göra något av den. Barnen i colombians- svenska skolan minns nog mest Per Erik för hans Kalle Anka röst. På kvinnofängelset fick sångerna en annan ton och gripenhet och tårar var starkt närvarande. På slutet sjöngs den i landet kända sången "jag har beslutat att följa Jesus". Mer än 50 kvinliga fångar bekände sedan att de fattat "beslutet". Våra planer att fredsarbeta i Medellin blir allt starkare och nuläget är detta. Vi har haft ett första möte med La Sierra och de bedyrar att de gör vad de kan för att dämpa konflikten med grannområdet 8 Marzo. De är mycket angelägna att få i gång ett fotbollssamarbete med Gröna Sidan. Så avslutade vi mötet eftersom ytterligare en grupp var inbokad för förhandling.Några minuter över tiden kom återbudet. Delegaten mördad. Colombia, Colombia MAN UPPHÖR ALDRIG ATT FÖRVÅNAS. Börje.

Ryktet om vattenrening har gått i indianbyarna längs floden. Flera byar rapporterar inga eller mycket färre diarréer under torrperioden. Harald Emgård, som har kommit med en vecka, på väg till Manaus, är behjälplig i de uppföljningsintervjuer som vi gör i byarna där vi har installerat vattenreningsanläggningar de senaste två åren. Vi spenderar två dagar på att besöka byarna Puerto Allegria, Puerto Triunfo, Progresso, Puerto Rico, 12 Octobre, Mocagua och Millagrossa samt de två byar där skolor byggs under 2012, Villa Andres och Esperanza. Förfrågningar och ansökningar på nya anläggningar ligger nu i min pärm. Innan vi gör fler måste vi samla in mer pengar, förklarar jag för byhövdingarna. T.o.m vatten & resursplaneringsmyndigheten i Amazonas har frågat om de kan skicka ansökningar om vattenrening till Ankarstiftelsen. En nybyggd skola i Leticia har haft stora problem med diarréer under höstterminen, och man tror det beror på vattenkvaliteten. I januari var det guvernörsskifte i Amazonas, och många nya tjänstemän på myndigheten. De ställer upp på ett möte och Rafael och jag presenterar i vilka byar vi har installerat vattenrening och vilka resultat vi har nått, och sedan också ett detaljerat förslag på att myndigheten ska ta över de operativa kostnaderna för att driva vattenreningsanläggningarna. Kostnaderna är rimliga, tycker de. Som gensvar föreslår de att vattenmyndigheten och Ankarstiftelsen ska ingå partnerskap, både om att bygga nya anläggningar och för att finansiera driften. Rafael är vår engelsktalande kontaktperson mot myndigheten, och han blir den som för denna diskussion vidare. Till vardags sköter han en kycklingfarm och en nystartad botanisk trädgård. Fortsättning följer… först måste den nya vattenmyndigheten installeras och få sin budget godkänd och vi måste fundera på om partnerskap är intressant för oss. Vinterresan har varit indelad i tre olika team. Skolbyggar teamet, sjuk-och tandvårds teamet samt vattenteamet. Det sistnämnda bestod av Lennart Holm och jag samt colombianen Jovino Mozombite. Under de knappt tre veckorna var Lennart och Jovino flitiga och köpte in material och förberedde installation av 22 hushållsanläggningar till Ana Maria i Puerto Rico. Hon ska under våren installera dessa i resterande hushåll i sin by. Sedan har alla 36 husen egna vattenreningsanläggningar! Detta är den andra byn som vi nu helt förser med renat vatten. Den första byn är Puerto Triunfo, där det funnits en anläggning redan sedan 2005. Idag producerar vattenmästaren Tomas 6000 liter vatten och det är ca 30 liter till varje hushåll per dag. När vi mätte bakteriehalten så blev den ej godkänd, därför att man körde igenom för många liter vatten per dygn och därmed stressade sandfiltret. Vår åtgärd blev därför att omfördela vattentankar och sandfilter så att man nu i praktiken har tre vattenreningsanläggningar a 2000 l per dygn. Den gamla anläggningen står intakt och den nya från förra året är ombyggd så den ger 2*2000 l per dygn. Totalt 6000 l/dygn. På 30 liter per dag så kan man använda vattnet till mat, dryck, disk och tvätt. Byns innevånare är mycket nöjda med sin vattenmästare och i år blev han vald till hövding! Byn Puerto Allegria med sin stora skola, fick en vattenreningsanläggning med regnvattenfångare installerad. Detta gjordes i samarbete med byns hövding och ett par andra män. Gick fort och elegant, under ledning av Lennart! För första gången har vi nu också byggt en vattenreningsanläggning samtidigt som en skola byggdes. Vår sponsor Roland och Britt-Marie Bojfelt var med och byggde skolan i Guannabarra och de föreslog att vi också skulle passa på att installera en vattenrening. Jag åkte hem dagen innan skolinvigningen , men jag tror att nu har Ankarstiftelsen passerat en ny milstolpe: Att inviga en skola som också har vattenrening installerad. Resans höjdpunkt för min del, var att hålla en utbildningsdag i Leticia för alla vattenmästare och blivande vattenmästare,totalt 16 personer. Man kom med båt som längst ca 10 mil för att delta på detta. Det var Jovino, Pontus Engvall och jag som höll utbildningen. Kändes exotiskt att samla denna grupp och att via svenska ha en bra dialog om vatten. Alla var mycket engagerade och det var många frågor och svar. Vi hade två grupparbeten. Ett om vad som kan vara fel när bakterieprovet inte är godkänt, ett om en driftsbudget för vattenanläggningen. Efter fyra timmar avslutade vi med fotografering och lunch. Det lokala vattenteamet består av två personer: Jovino Mozombite och Pilar de Ruiz. De har nu planerat in att sista veckan i varje månad för att inspektera alla anläggningar och ta vattenprover , mha fältlaboratoriet som ITT har skänkt. Mycket viktig uppgift för att säkerställa vattenkvaliteten! Men vi vet alla redan nu att antalet diarréer bland små barn har minskat avsevärt. I och med att Borje råkade ut för en olycka så fick jag också hoppa in som reseledare och bl a dra i trådarna för den andra stora höjdpunkten. Konserten med Per- Erik Hallin i parken vid hamnen i Leticia. Fick leka detektiv och spåra upp ett tillräckligt bra stagepiano. Vi hittade ett i Tabbatinga, i ett litet smutsigt skjul där man bedrev musikskola. Reklam för konserten gjordes på Colombia vis, dvs dagarna innan rullade en pickup omkring med högtalare på stadens gator och gjorde högljudd reklam för ”Ancla” ( Ankarstiftelsen) och Per- Erik Hallin, artisten från Sverige som också spelat med Elvis Presley och också är Kalle Ankas röst i svensk disney film. Tidigt på morgonen då alla lyssnar på radio fick Per-Erik också göra reklam i radio. Det regnade mycket den dagen, men Janne Lund bad för väderleken och under konserten höll det någorlunda upp. Det samlades ca 400-500 personer för att lyssna på den fantastiska pianisten som sjöng flera sånger på spanska! Pontus Engvall gjorde en kanoninsats som tolk och bidrog också med att förenkla våra dagar med praktisk hjälp om hur Colombia fungerar. Ja det fanns fler höjdpunkter pa denna resa, men nu blir nog inlägget lite för långt….. Ingrid Brauer

Läget allt bättre men myckte jobb av mina vänner med medecin natt och dag. 1 Kan snart sova utan käpp. Idag möte men en skola som för några år sedan byggdes av sv. pingstmission.Mycket välskött och en prydnad för Sverige. Kanske inleder vi någon form av samarbete. Därefter möte med en av parterna i konflikten i Itaugi Allt är nu klart för en formell försoning mellan dem. Försöker att inte tänka på deras syndaregister. Gripande att lyssna till deras rapport om den snabba fövandlingen sedan i okt. förra året. Allt finns på film. HATAR RÖTT. Kallad till plastikkirurgen på måndag och kanske har de något knep att förändra utsendet men tror att det är försent. Hustrun bad för några år sedan en gemensam vän påpverka mig att för gott raka av skägget. Vännen svarade att ju mer som döljs i ansiktet ju bättre är det.Tröstande för självförtroendet. Industrin omsätter miljarder och självkänslan stiger för en del i takt med att pengarna försvinner.Jag och mina syskon har valt två rödhåriga föräldrar och det fanns gott om färg i burken särskilt i början, I skolan var jag en medioker elev som bara utmärkte sig en gång. Klassen skulle kunna psalmen. Härlig är jorden utantill. Även inteligenta Irene missade. Jag satt sist och smyglästeunder kamraternas nederlag. Så var det min tur och tänk den satt utan en enda stakning. Läraren trodde inte sina öron och bad om en repris. Den satt också och ingen hade sett min smyreptetion. Läraren öste beröm och på skolavslutningen fick jag bära fanan in i kyrkan och mottog även ett stipendie på 15 kr. Tror att föräldrar var stolta men de sa inget. Högfärden var ett ständigt hot på den tiden. Sedan bar det av från B2 skolan i hembyn till avslutningsåret i Växjö. Presentation i ny klass. När mitt namn ropades upp kommenterade skolans populäre idrottsatlet min röda kalus. RÖDIS fick jag heta av alla. Mitt livs värsta förnedring. Sedan dess hatade jag allt rött och det tog lång tid innan jag fick ändring i passet till brunt. Inte bara håret utan även hyn lyste rött och kulmen nåddes när jag i kyrkan fick frågan av sötaste flickan. "har du målat dig under ögonen med läppstift" Den kristna tro hade satt sina spår och den 10 dec 1955 döptes jag som troende. Detta blev också känt och orsakade viss förföljelse. En ledsen dag tröstade far mig med att han också retades en del. På jobbet kallades han Sven i himlen. Inget att bli arg för och det hjälpte mig för livet. Tapet Jesus och havre Jesus. Det finns massor av hånfulla tillmälen. Bara att gilla läget. Nyutbildade fr. Johansson förklarade bibelberättelse om hur Jesu stillar stormen på följande sätt. Mycket påpassligt. Båten kom i lä av en ö. Jag räckte upp handen Och påpekade att det finns inga öar i Genesarets sjö. Mycket unga fick vi i kyrkan lära oss att protestera mot orättvisor. Ta de svagas parti och försöka uppträda som Jesus skulle gjort. Skiftande framgång kan skönjas i backspegeln och viss oro sprids inför räkenskapsdagen, De korta skolåren lade grunden och sen var det bara att rusa vidare med ljuset brinnande i båda ändar. börje

Varenda natt likadant. Timmar som sniglar fram. Lyssnar till trafiken, intensiv som vanligt på Medellins huvudstråk. Prismas tickande signaler utanför det billiga hotellet. Varför inte få sova från alltihop? Kanske var det Mariano, en av 18 syskon. 14 år i ELNgerillan. Lungt och sakligt berättar hand om Colombias höga mordtal 126 per 100 000 innevånar. Medellin värst under en mörk period med 300, (Sverige har motsvarande 1 och USA 7) Aväpning av tiotusentals upprorsmän. Någon månadslön och ett Gideonittestamente. Arbetslös, hopplös och sömnlös. Förut hade comendanten pengar och svar. Kokainhandeln som ropar på mer folk. Så trygghet och engagemang i nya ligor. Hur länge skall förbannelsen fortgå? Gröna sidan med fotboll och handfast ledning ger allt fler förfrågningar från nya områden. Detta särskilt sedan mirakelprojekteti Itaugi fick vildhjärnorna att sluta skjuta varandras barn. Ett tiotal områden ropar desperata på hjälp. Småkrigen förlamar allt. Skolor står tomma och alla jagar desperat mat för dagen. Serca paz, vårt nya fredsprojekt skulle med någon miljon förändra mycket med Mariano som frontfigur. VAR FINNS DESSA RESURSER? börje