Ankarstiftelsen

Tyvärr hade jag haft för mycket besök på rummet och jag vet inte vem som tillförde mig en elak bakterie. Den uppenbarade sig i blodet eller kanske var det i urinen. Tillbaka till sjukhuset och upp med alla droppflaskor. Kanyler och nålar som som skulle döa en enda stackars osynlig bakterie. Efter två dagar kom Lemonarligorna upp till sjukhuset. De hade noga tänkt igenom förslaget och beslutat sig för att sluta fred. Vi fotade det högtidliga ögonblicket och jag tänkte för mig själv. Nu kommer strömmen av unga skottskadade pojkar till sjukhuset att minska och ingen kommer förstå varför. Så lördag morgon alla bakterie borta. Telefon till Köpenhamn och försök att påsynda hemresan. Nej nej tidigast nästa vecka. Söndag förmiddag. biljett fixad omgående avresa. MED - BOG lite väntan i en rullstol sedan före alla i kön. Dyrare plats på planet men sovmöjlig. Ett enda uppvaknande sedan sömn igen. Allmän väckning en timma kvar till Frankfurt. Väl framme strejk bland flygledare. Sju timmar i VIPrummet. Göteborg mitt i natten väntar med sjuktransport 14,30 hemma. På morgonen hustruns hembakade bröd. RIKTIGT bröd. Aldrig mer vitt bröd. Börje

Måndag 30/1 2012. Denna skola ligger i Brasilien så det första vi fick göra var att åka till Leticias flygplats och stämpla ut oss ur Colombia. Resan gick vidare till Tabatinga för att där stämpla in oss i Brasilien. Personalen i Leticia var på plats, men stämpelfärgen var slut så där började vår första väntan. Nåväl, efter c:a 2 tim var vi redo i båten som skulle ta oss till Guanabara III. Dock var vi tvungna att först visa dokument & passagerarlista för den Colombianska gränspolisen, för att därefter visa samma dokument för den Brasilianska. Inte nog med det, vi blev dessutom bordade av Brasiliansk gränspolis, tungt beväpnad, för ytterligare en kontroll av passen m m. Nu äntligen började båtfärden på riktigt med Favian som kapten - 58 km på 35 min är inte så dåligt för en båt! Bygget startade med utsättning av samtliga pelare och håltagning i betongplattan för pelarmontaget. Allt flöt på bra och trötta vände vi hemåt vid 17-tiden. Men, helt problemfri blev heller inte hemresan - en av byborna hade lagt ut fiskenät där vi skulle köra ut, och vips var en stor del av detta nät i båtens propeller. Efter 30 minuter hade Favian rett ut även detta problem och det blev full fart mot Leticia. Tisdag 31/1. Även denna dag började med båtstrul. 2 personer fick stiga av båten eftersom passagerarlistan inte var komplett. Vi både visade pass och passagerarlista igen och handlade material i Tabatinga, men efter allt detta var vi framme kl. 11:00 i Guanabara III. Trots detta blev det en mycket bra byggdag och tillsamman med byborna blev det mycket gjort och vi kunde unna oss en vilodag i Leticia under onsdagen. Torsdag 2/2. Vi kom iväg endast 15 min försenade och vin ankomsten fastnade båten i ett stort träd som ett grund. Men, med Favian som kapten, finns det inga problem - resolut klädde han av sig till enbart kalsonger, klev i vattnet och drog båten loss från trädet, och så kunde vi gå in till byn. Inte nog med detta, kaptenen Favian var en av de som slet mest på bygget varje dag - imponerande! På detta följde en synnerligen blöt byggdag som trots detta blev lyckad. Fredag 3/2. Denna dag var vi framme i Guanabara III redan 08:15 och vi arbetade återigen tillsammans med byns befolkning i ett högt tempo så att såväl tak som målning var klara när vi for hemåt igen. Lördag 4/2 / INVIGNINGSDAG. Försenade, återigen på grund av passagerarlistorna, trots att alla gjort vad de skulle dessförinnan, kom vi iväg med 2 båtar. Men, vilket mottagande vi fick i Guanabara III. Hela byn var på benen, skolan smyckad mycket vackert, högtalare med musik som förhöjde stämningen. Vännerna Bojfeldt fick tillfälle att tacka byborna och alla andra som bidragit till att skolan kunnat bli färdig, och ingen av oss som var med kunde hålla tårarna tillbaka - detta är den stora belöningen för alla slitsamma timmar. Man får vänner för livet, både bland svenskar och bland bybor. Alla bybor bjöds på kaka och läsk medan barnen också fick gosedjur och ballonger, skänkta av olika svenskar. Alla vi som var med tyckte att detta blev en synnerligen lyckad invigning. Vi, tillsammans med Bojfelts, har fått ännu ett minne för livet!

Drycken lemonad har samma namn på både spanska och svenska. Den kan passa bra när dagen är varm om den bara inte hade så mycket socker. Idag har vädret varit lämpligt för fotboll med mycket kamp och vilja. En dag som våra 800 fotbollungdomar i Gröna Sidan länge sett fram emot. Årets höjdare med många matcher på gräsplanen och kanske, kanske segerbucklan. För mig blir dagens tillställning mest ihågkommen för Lemonada 1 och 2. Så heter nämligen de två senaste tillskotten i vår fotbollsfamilj. Dessa båda områden har nämligen legat i fejd med varandra med mycket skottlossning från båda håll. Kanske bortåt 200 döda massor av skottskadade och en totalförlaning av båda områdera, Sep. 2011 första kontakten tillsamans med Marika Griehsel från SVT. Okt. start av fotbollskolor finansierade av Eton och Noak. Nov- Jan intensivt fredsarbete av Mariano. Feb. enskilda förhandlingar med de olika ledarna både på sjukhuset och på hotellet. Den 6 feb. muntligt fredsavtal. Idag finns båda grupprena med på fotbollsfesten. Undra på att jag grät obehärskat för första gåpngen på många år. KUNDE DETTA VARA SANT? Var det möjligt att med så här små medel uppnå vapenvila och fred? Vet inte om det är så här enkelt eller om det är någon där uppe som just nu gillar oss. Vi tror på en fortsättning och att freden sprider sig till Medellins alla konfliktområden. Vi hoppas på en dokumentärfilm om vi bara hade pengar? Börje

Ungdomsgården Grev Rosen i Örebro var överfull med ungdomar. En del hade åkt mer än tio mil för att få uppleva gospelkonserten.Som föreståndare på stället förvånades man över invasionen lördag efter lördag men behoven för kristna ungdomar att få träffas var stor. Kanske ledde detta till en hel del sällskap och äktenskap. En av de populäraste artisterna på tiden var Per Erik Hallin Stockholm. Pianospel och sång och en hängivenhet för evangelium präglade honom. 40 har gått. Per Erik har hunnit med att både spela och sjunga med Elvis Presley. agera Kalle Ankaröst på film och mycket annat. Våra vägar möttes sällan. Nu finns han här i Colombia för att som Jonny Cahs sjunga med fångarna. Totalt har det blivit 4 konserter. Först i centralparken i Leticia på stranden av Amazonfloden.Exotiskt. Visst varje år kommer det upp 4- 5 stora anakondor i centrala stan som polisen får forsla tillbaka till djungeln.Folket hängde med i sångerna och jubelapplåder bröt ut gång på gång. Per Erik fick även tillfälle att besöka Santa Teresa där Margit Hallinskolan ligger. Färden dit gick bra tack vare högvatten och att alla genvägar genom djungeln kunde användas. Nästa konsert blev i Bella Vista fängelset i Medellin.Omkring 700 fångar var samlade och de fick höra sånger på både engelska och spanska. Gensvaret var mycket starkt. Något liknande hade inte hörts förut på denna plats.De fångar som fanns här för 20 år sedan hade inte förstått. Fängelset var då världens värsta med upp till 600 mord om året. Omsvägningen total och mer än en av fångarna fattade nog heliga beslut under konserten. Flera svenskar medverkade och mest kommer man nog ihåg Caroline som tatuerat in en hälsning på sin arm. Fängelsets filmteam sände med oss filmen hem kanske kan vi göra något av den. Barnen i colombians- svenska skolan minns nog mest Per Erik för hans Kalle Anka röst. På kvinnofängelset fick sångerna en annan ton och gripenhet och tårar var starkt närvarande. På slutet sjöngs den i landet kända sången "jag har beslutat att följa Jesus". Mer än 50 kvinliga fångar bekände sedan att de fattat "beslutet". Våra planer att fredsarbeta i Medellin blir allt starkare och nuläget är detta. Vi har haft ett första möte med La Sierra och de bedyrar att de gör vad de kan för att dämpa konflikten med grannområdet 8 Marzo. De är mycket angelägna att få i gång ett fotbollssamarbete med Gröna Sidan. Så avslutade vi mötet eftersom ytterligare en grupp var inbokad för förhandling.Några minuter över tiden kom återbudet. Delegaten mördad. Colombia, Colombia MAN UPPHÖR ALDRIG ATT FÖRVÅNAS. Börje.

Ryktet om vattenrening har gått i indianbyarna längs floden. Flera byar rapporterar inga eller mycket färre diarréer under torrperioden. Harald Emgård, som har kommit med en vecka, på väg till Manaus, är behjälplig i de uppföljningsintervjuer som vi gör i byarna där vi har installerat vattenreningsanläggningar de senaste två åren. Vi spenderar två dagar på att besöka byarna Puerto Allegria, Puerto Triunfo, Progresso, Puerto Rico, 12 Octobre, Mocagua och Millagrossa samt de två byar där skolor byggs under 2012, Villa Andres och Esperanza. Förfrågningar och ansökningar på nya anläggningar ligger nu i min pärm. Innan vi gör fler måste vi samla in mer pengar, förklarar jag för byhövdingarna. T.o.m vatten & resursplaneringsmyndigheten i Amazonas har frågat om de kan skicka ansökningar om vattenrening till Ankarstiftelsen. En nybyggd skola i Leticia har haft stora problem med diarréer under höstterminen, och man tror det beror på vattenkvaliteten. I januari var det guvernörsskifte i Amazonas, och många nya tjänstemän på myndigheten. De ställer upp på ett möte och Rafael och jag presenterar i vilka byar vi har installerat vattenrening och vilka resultat vi har nått, och sedan också ett detaljerat förslag på att myndigheten ska ta över de operativa kostnaderna för att driva vattenreningsanläggningarna. Kostnaderna är rimliga, tycker de. Som gensvar föreslår de att vattenmyndigheten och Ankarstiftelsen ska ingå partnerskap, både om att bygga nya anläggningar och för att finansiera driften. Rafael är vår engelsktalande kontaktperson mot myndigheten, och han blir den som för denna diskussion vidare. Till vardags sköter han en kycklingfarm och en nystartad botanisk trädgård. Fortsättning följer… först måste den nya vattenmyndigheten installeras och få sin budget godkänd och vi måste fundera på om partnerskap är intressant för oss. Vinterresan har varit indelad i tre olika team. Skolbyggar teamet, sjuk-och tandvårds teamet samt vattenteamet. Det sistnämnda bestod av Lennart Holm och jag samt colombianen Jovino Mozombite. Under de knappt tre veckorna var Lennart och Jovino flitiga och köpte in material och förberedde installation av 22 hushållsanläggningar till Ana Maria i Puerto Rico. Hon ska under våren installera dessa i resterande hushåll i sin by. Sedan har alla 36 husen egna vattenreningsanläggningar! Detta är den andra byn som vi nu helt förser med renat vatten. Den första byn är Puerto Triunfo, där det funnits en anläggning redan sedan 2005. Idag producerar vattenmästaren Tomas 6000 liter vatten och det är ca 30 liter till varje hushåll per dag. När vi mätte bakteriehalten så blev den ej godkänd, därför att man körde igenom för många liter vatten per dygn och därmed stressade sandfiltret. Vår åtgärd blev därför att omfördela vattentankar och sandfilter så att man nu i praktiken har tre vattenreningsanläggningar a 2000 l per dygn. Den gamla anläggningen står intakt och den nya från förra året är ombyggd så den ger 2*2000 l per dygn. Totalt 6000 l/dygn. På 30 liter per dag så kan man använda vattnet till mat, dryck, disk och tvätt. Byns innevånare är mycket nöjda med sin vattenmästare och i år blev han vald till hövding! Byn Puerto Allegria med sin stora skola, fick en vattenreningsanläggning med regnvattenfångare installerad. Detta gjordes i samarbete med byns hövding och ett par andra män. Gick fort och elegant, under ledning av Lennart! För första gången har vi nu också byggt en vattenreningsanläggning samtidigt som en skola byggdes. Vår sponsor Roland och Britt-Marie Bojfelt var med och byggde skolan i Guannabarra och de föreslog att vi också skulle passa på att installera en vattenrening. Jag åkte hem dagen innan skolinvigningen , men jag tror att nu har Ankarstiftelsen passerat en ny milstolpe: Att inviga en skola som också har vattenrening installerad. Resans höjdpunkt för min del, var att hålla en utbildningsdag i Leticia för alla vattenmästare och blivande vattenmästare,totalt 16 personer. Man kom med båt som längst ca 10 mil för att delta på detta. Det var Jovino, Pontus Engvall och jag som höll utbildningen. Kändes exotiskt att samla denna grupp och att via svenska ha en bra dialog om vatten. Alla var mycket engagerade och det var många frågor och svar. Vi hade två grupparbeten. Ett om vad som kan vara fel när bakterieprovet inte är godkänt, ett om en driftsbudget för vattenanläggningen. Efter fyra timmar avslutade vi med fotografering och lunch. Det lokala vattenteamet består av två personer: Jovino Mozombite och Pilar de Ruiz. De har nu planerat in att sista veckan i varje månad för att inspektera alla anläggningar och ta vattenprover , mha fältlaboratoriet som ITT har skänkt. Mycket viktig uppgift för att säkerställa vattenkvaliteten! Men vi vet alla redan nu att antalet diarréer bland små barn har minskat avsevärt. I och med att Borje råkade ut för en olycka så fick jag också hoppa in som reseledare och bl a dra i trådarna för den andra stora höjdpunkten. Konserten med Per- Erik Hallin i parken vid hamnen i Leticia. Fick leka detektiv och spåra upp ett tillräckligt bra stagepiano. Vi hittade ett i Tabbatinga, i ett litet smutsigt skjul där man bedrev musikskola. Reklam för konserten gjordes på Colombia vis, dvs dagarna innan rullade en pickup omkring med högtalare på stadens gator och gjorde högljudd reklam för ”Ancla” ( Ankarstiftelsen) och Per- Erik Hallin, artisten från Sverige som också spelat med Elvis Presley och också är Kalle Ankas röst i svensk disney film. Tidigt på morgonen då alla lyssnar på radio fick Per-Erik också göra reklam i radio. Det regnade mycket den dagen, men Janne Lund bad för väderleken och under konserten höll det någorlunda upp. Det samlades ca 400-500 personer för att lyssna på den fantastiska pianisten som sjöng flera sånger på spanska! Pontus Engvall gjorde en kanoninsats som tolk och bidrog också med att förenkla våra dagar med praktisk hjälp om hur Colombia fungerar. Ja det fanns fler höjdpunkter pa denna resa, men nu blir nog inlägget lite för långt….. Ingrid Brauer

Läget allt bättre men myckte jobb av mina vänner med medecin natt och dag. 1 Kan snart sova utan käpp. Idag möte men en skola som för några år sedan byggdes av sv. pingstmission.Mycket välskött och en prydnad för Sverige. Kanske inleder vi någon form av samarbete. Därefter möte med en av parterna i konflikten i Itaugi Allt är nu klart för en formell försoning mellan dem. Försöker att inte tänka på deras syndaregister. Gripande att lyssna till deras rapport om den snabba fövandlingen sedan i okt. förra året. Allt finns på film. HATAR RÖTT. Kallad till plastikkirurgen på måndag och kanske har de något knep att förändra utsendet men tror att det är försent. Hustrun bad för några år sedan en gemensam vän påpverka mig att för gott raka av skägget. Vännen svarade att ju mer som döljs i ansiktet ju bättre är det.Tröstande för självförtroendet. Industrin omsätter miljarder och självkänslan stiger för en del i takt med att pengarna försvinner.Jag och mina syskon har valt två rödhåriga föräldrar och det fanns gott om färg i burken särskilt i början, I skolan var jag en medioker elev som bara utmärkte sig en gång. Klassen skulle kunna psalmen. Härlig är jorden utantill. Även inteligenta Irene missade. Jag satt sist och smyglästeunder kamraternas nederlag. Så var det min tur och tänk den satt utan en enda stakning. Läraren trodde inte sina öron och bad om en repris. Den satt också och ingen hade sett min smyreptetion. Läraren öste beröm och på skolavslutningen fick jag bära fanan in i kyrkan och mottog även ett stipendie på 15 kr. Tror att föräldrar var stolta men de sa inget. Högfärden var ett ständigt hot på den tiden. Sedan bar det av från B2 skolan i hembyn till avslutningsåret i Växjö. Presentation i ny klass. När mitt namn ropades upp kommenterade skolans populäre idrottsatlet min röda kalus. RÖDIS fick jag heta av alla. Mitt livs värsta förnedring. Sedan dess hatade jag allt rött och det tog lång tid innan jag fick ändring i passet till brunt. Inte bara håret utan även hyn lyste rött och kulmen nåddes när jag i kyrkan fick frågan av sötaste flickan. "har du målat dig under ögonen med läppstift" Den kristna tro hade satt sina spår och den 10 dec 1955 döptes jag som troende. Detta blev också känt och orsakade viss förföljelse. En ledsen dag tröstade far mig med att han också retades en del. På jobbet kallades han Sven i himlen. Inget att bli arg för och det hjälpte mig för livet. Tapet Jesus och havre Jesus. Det finns massor av hånfulla tillmälen. Bara att gilla läget. Nyutbildade fr. Johansson förklarade bibelberättelse om hur Jesu stillar stormen på följande sätt. Mycket påpassligt. Båten kom i lä av en ö. Jag räckte upp handen Och påpekade att det finns inga öar i Genesarets sjö. Mycket unga fick vi i kyrkan lära oss att protestera mot orättvisor. Ta de svagas parti och försöka uppträda som Jesus skulle gjort. Skiftande framgång kan skönjas i backspegeln och viss oro sprids inför räkenskapsdagen, De korta skolåren lade grunden och sen var det bara att rusa vidare med ljuset brinnande i båda ändar. börje

Varenda natt likadant. Timmar som sniglar fram. Lyssnar till trafiken, intensiv som vanligt på Medellins huvudstråk. Prismas tickande signaler utanför det billiga hotellet. Varför inte få sova från alltihop? Kanske var det Mariano, en av 18 syskon. 14 år i ELNgerillan. Lungt och sakligt berättar hand om Colombias höga mordtal 126 per 100 000 innevånar. Medellin värst under en mörk period med 300, (Sverige har motsvarande 1 och USA 7) Aväpning av tiotusentals upprorsmän. Någon månadslön och ett Gideonittestamente. Arbetslös, hopplös och sömnlös. Förut hade comendanten pengar och svar. Kokainhandeln som ropar på mer folk. Så trygghet och engagemang i nya ligor. Hur länge skall förbannelsen fortgå? Gröna sidan med fotboll och handfast ledning ger allt fler förfrågningar från nya områden. Detta särskilt sedan mirakelprojekteti Itaugi fick vildhjärnorna att sluta skjuta varandras barn. Ett tiotal områden ropar desperata på hjälp. Småkrigen förlamar allt. Skolor står tomma och alla jagar desperat mat för dagen. Serca paz, vårt nya fredsprojekt skulle med någon miljon förändra mycket med Mariano som frontfigur. VAR FINNS DESSA RESURSER? börje

Läser med förskräckelse mina bloggar och vet inte hur man rättar. PONTUS hör du mig? Fick kallse tilbaka till hospitalet, Plastikkirugin väntar. Har de en mirakelplan för att göra mig mer presentabel? Har de surnat till över mina frågor varför de inte köper Likos lyftar? Mina kommentarer om smittospridning vid möten av läppar, handtag, samlag, dörröppnare och hälsninga. Jag utlovade halvering av smittor. Viken medecin jag var påverkad av? Tror det var något som skulle förbättra minnet. Spridda tankar om Dr Bo Zetterlund, Japan och nobellpriset. Starkt minne av vistelsen på hospitalet. De unge (såg ut att vara 15 år) skottskadade soldat som jag delade rum med. Francisco tröstrade och beklagade krigets konsekvenser och sin medverkan. Soldaten och hans mamma gråtfärdiga. HOPP FÖR COLOMBIA, Pontus rapporterar. Nya resenärer har anlänt till Leticia. Bla. Per Erik Hallin som verkar fått ordning inför konserten. Villa Andreaskolan finansierad av Gelin Skara klar och invigd. Likaså allsångsskolan Karlsborg byggd i Esperanza. Bojfeltskolan påbörjad på Brasiliensidan. Stort tack till medarbetarna. Jag längtar efter er. Den senaste hamburgerfesten för 400 barn lär har varit en höjdare. Det mättar att höra. Tack till Roland Palmer som betalade. Äter nog inte i dag hellre. börje.

Läser med förskräckelse mina bloggar och vet inte hur man rättar. PONTUS hör du mig? Fick kallse tilbaka till hospitalet, Plastikkirugin väntar. Har de en mirakelplan för att göra mig mer presentabel? Har de surnat till över mina frågor varför de inte köper Likos lyftar? Mina kommentarer om smittospridning vid möten av läppar, handtag, samlag, dörröppnare och hälsninga. Jag utlovade halvering av smittor. Viken medecin jag var påverkad av? Tror det var något som skulle förbättra minnet. Spridda tankar om Dr Bo Zetterlund, Japan och nobellpriset. Starkt minne av vistelsen på hospitalet. De unge (såg ut att vara 15 år) skottskadade soldat som jag delade rum med. Francisco tröstrade och beklagade krigets konsekvenser och sin medverkan. Soldaten och hans mamma gråtfärdiga. HOPP FÖR COLOMBIA, Pontus rapporterar. Nya resenärer har anlänt till Leticia. Bla. Per Erik Hallin som verkar fått ordning inför konserten. Villa Andreaskolan finansierad av Gelin Skara klar och invigd. Likaså allsångsskolan Karlsborg byggd i Esperanza. Bojfeltskolan påbörjad på Brasiliensidan. Stort tack till medarbetarna. Jag längtar efter er. Den senaste hamburgerfesten för 400 barn lär har varit en höjdare. Det mättar att höra. Tack till Roland Palmer som betalade. Äter nog inte i dag hellre. börje.

Några jäviga personer tycker att jag skall skriva en bok. Med det stora intresset som råder om min person torde upplagan inte bli mindre än tio. Tack för uppmuntran. Mågen har lovat läsa den och detta skulle i så fall fördubbla intaget. I övrigt besitter han stor allmän kompetens. ' Tidigare berörde jag min lyckliga barndom och fortsätter väl när ingen protesterar. Mina första minnesbild är att kaninerna rymnde. Bör har varit 4 år och minns inte att jag gjorde någon hjälteinsats, Den lilla stugan i skogen mellan Tingsryd och Urshult i södra Småland var både trång och avlägsen. Min far cycklade till jobbet på SSS i Växjö 45 km bort. Har alltid betraktat honom som lat men detta var ett styrkeprov. En gång cycklade han hem med ett badkar. Stolleprov men bra när regnet öste ner. Han vilade sig på jobbet som ofta bestod i att halvsovande se till att patienterna inte rymnde på natten. Mor däremot var mycket flitig och den godaste människa jag någonsin mött. Hennes tragedi var att Lennart föddes med grön starr och endast hade ledsyn. Jag minns henne gråtande en gång ta på sig skulden, När broder Lennart sedan var den förste i släkten att ta studenten var nog mor den som var stoltats. Lennart har sedan gjort en livsinsats som impornerar storligen på mig trots många motgångar. Mina föräldrar kände sig mycket socialt handikappade på grund av sina fattiga bakgrunder. Som tur var kom de tidigt i kontakt med frikyrkligheten genom baptistförsamlingen i Tingsryd. Jodå Barak Obama tillhör sanna rörelse men inte i Tingsryd, På möterna sjöng man "jag är barn till en kung". På idrotsplatsen skrek man"sitt ner för helvete", Trots frikyrklighetens enorma lyft för massorna blev den alltid föraktad, Obegripligt. Något att göra en avhandling om. Rösträtt för piga och patron redan 1850. Sverige fick vänta till 1921. Minns inte att jag lekte som barn utan det var arbetet med korna skörden mm på den lilla gården som gällde. Värst var det att gå genom skogen med en brunstig ko som stångade och hoppade på allt. Någon gång blev jag fångad på hornen och bortkastad. Vid själva akten var det ofta någon som avlöste den lilla parveln från maxskräcken. Aga var tillåten vid denna tid och den utövades ofta. Minns inte vad i min personlighet som utlöste detta både i skolan och hemma. Mina syskon hade det nog bättre. Min fars betende förvånade släkten. När far blev gammal bad han om förlåtelse och ångrade sig mycket. Trots denna plump älskade vi barn föräldrarna och minns nog alla en lycklig barndom. Ett minne dyker upp. Första och jag tror enda semesterresan packade vi in oss i liten Morris som en vänlig person bistod med. Fem i familjen,chaufför och en liten tjock alkoholisera släkting. Bilen fastnade på underredet och jag tolv år fick stanna hemma. Ett lite gladare minne var när broder Egon köpt kamera och ville föreviga barndomshemmet, Far passerad lägligt men vägrade vara med. på Egons order sprang jag i fatt honom. Slängde ut näven och fick tag i de breda hängslorna och stannade men det gjorde inte han. Någon meter och jag släppte.Både Egon och jag fick fly. Märket av ett Y satt i länge.Nu ligger jag jag ensam på ett hotell och livet flimrar förbi. Ska på toa ett halvt dagsverke. Djungelordspråk. ....ur kaoset talade en röst till mig och sade " le och var glad det kunde varit värre" och jag log och var glad och det blev värre, Börje

En vecka till ända och man vill nu skriva ut mig. Gran hotell blir högkvarteret. Ingen smärta. Kan gå med gåstol, b esöka toaletten utan hjälp. Flyttar över till Hotell Gran i dag. Omsorgen total med massor av besök. Räknar med att åka hem i den 19 feb.' Börje

U nder hela min barn och ungdomstid var detta ord starkt förknippat med arb etsplatsen för mina föräldrar. Sankt Sigfids sjukhus i Växjö. I folkmun SSS. Detta var en inrättning för de som inte klarade gränsvärdet för ett inträde i samhället. Först hette det dårhuset sen hospitalet sen sinnessjukhuset sen mentalsjukhuset sen Västra kliniken eller något liknande. patienterna blev varken friskare eller klokare av namnbyterna. En del av dem var inte ens sjuka. Många jobbade i skogen bakom vårt hem och ofta skrämde vi varandra med hemska historier om tokarna. Den roligast handlade om kung Gustaf de 5 som vid en invigning av de nya lokalerna gick omkring och hälsade "jag är kung Gustaf" patienten svarade följande"det där tar de snat ur dig.När jag kom hit var jag Gustaf Vasa". Sven Johansson min far levde var dag i skräck fasa inför risken att hamna på SSS. Förhoppningsvis finns inga datorer på andra sida men jag vill ändå varna Växjö. UNDVIK KVARTEREN RUNT TEGNERKYRKOGÅRDEN DEN NÄRMSTA TIDEN. Börje har hamnat på hospitalet. Vilken skam för släkten. Särskilt de lite finare på Erdmannasidan, En outplånlig skamfläck. Som mest hade Sverige 30-35 tusen på desa skamliga ställen. Ofta med fina namn som Sankt Lars, Sankta Gertrud, Unedalen och Ryhov. En dag kom jag in i DN med bild och allt. En farlig fånge rymde och rikslarm utgick. Flera regementen avdelades för infågningen. Han syntes över hela landet och polisen fick en värdig motståndare. Nästan hela militärens femtiotalsvapenarsenal blockerade vägar gator och skog..Utegångsförbud över nätan hela landet. Mitt föräldrahem var högkvarteret. Skallgångskedjorna gick som höststormar genom skogen. Vi barn hade hoppats mycket på utegångsförbudet men ack....vinterveden skulle huggas. Försedda med yxor gick vi över kärret. På isen högg jag in namnet JACK Jert Karlsson och sen högg vi motvilligt ved. Inte lätt att vara barn arbetare och värre skulle det bli. Några timmar hade blodhundarna fått vittring och följde i flockar våra spår hem till stugan som avstängdes med täta led av skjutklara poliser. Generalerna jublade över att skammen nu var över. Den livsfarlige patienten var äntligen fast. Rappa reportrar fick ut allt i direktsändning. Jag minns den tjocke militären som stod på vår kökstrappa ock tackade fotfolket. Alla jublade utom jag och min mor anade oro. Hon tog mig i örat och ledde mig till utdasset där jag gråtande bekände att det jag som huggit namnet isen. Mina föräldrar ljög och förnekade sambandet. på kvällen blev vi förbjudna att be aftonbönen. Många år senare erkände de att det bättre att ljuga än att skämmas ögon ur sig. Så kom nyheten i Dagens nyheter på bästa plats LIVSFARLIG FÅNGE STRAX INFÅNGAD. Beviset! Bilden föreställde min inhuggning i isen. Lärda psykkologer stred länge om varför fången stavat sitt namn fel. Gert stavas aldrig Jert menade de flesta men vad kan inte en dåre få för sig. Jag förstod piken även om den var fin. Jack jo han dränkte sig i anna sjö omgående efter rymningen. Jag slapp hospitalet men många hamnade där till stor skam för släkten. Så kom en ny minister som beslutade att att alla nu var friska. Alla hospitalen lades ner och nu kan Jönköpingsborna skryter tom. att de bor i Ryhov. Sven och Nanny kunde aldrig förklara att man ställt in aftonbönen. Benbrottet år inte läkt bså jag bor väl kvar på Hospital Pablo Tobon Uribe ett av Sydamerikas förnänsta sjukhus, Slå in en 380 mm jättespik i ett litet hål och få den att stabilisera en stor kropp. Börje

3,00 uppvaknad igen från en skön sömn trots att jag nu haft samma liggställning sedan lördag 11,02 då motorcykelolyckan inträffade. Robert besökte mig på kvällen och tackade för möjligheten att studera till jurist. Marie Isabel fick pengar till sitt nya hus, mitt fadderbarn Johana fick i sista stund sina pengar till sin första studietermin på sköterskevägen. Narkosdoktorn förmedlade total verklighetsflykt som inleddes med att ELN:s tidigare ledare Fransisco Galan kom in i rummet och berättade att han fått Nobels Fredspris efter att ha framgångsrikt medlat mellan Colombias olika krigsaktörer. Han delgav mig inbjudan till Nobellfesten. Jag tackade ja men fick sedan veta att all konversation måste antingen ske på engelska eller spanska. Jag blev mycket besviken men blev uppringd av en sekreterare som sa att jag var välkommen ändå. Efter festen skulle nämligen allt skräp i väg till återvinningen på Götgatan. På festen höll Karl den 16 Gustav ett engagerat och fint tal och utmanade alla gästerna att hjälpa till med skräpet. Den ende som hjälpte mig var Håkan Juholt. Han sa att jag fick behålla alla halsband som var kvarglömda. Själv nöjde han sig med att panta tomglasen, han fick in 48 360 kr före skatt men då var många flaskor inte öppnade. Halsbanden sålde jag via Lauritz aktioner i Malmö totalt inbringade de 790 kr till Ankarstiftelsen. Styrelsen får avgöra vart pengarna skall gå. Mitt i detta ärende vaknade jag upp och runt i rummet svävade vita änglar och jag förstod att operationen misslyckats. Jag ställde frågan men de bara skrattade och sa att de var sjuksystrar och skulle nu städa upp och föra mig till en annan sal. Benet var nu fixat och allt tillrättalagt, jag såg stortårna sticka upp och såg nu något enastående, tårna pekade åt samma håll. Efter olyckan hade högerfoten varit på väg i egen riktning. Operationen hade varit lyckad. Tack till alla som i bön lagt fram mitt ärende. Någon tröstade mig med orden, hade det gått riktigt illa hade du varit i himlen nu. Innan jag somnade planerade Lacides och jag fredsmötet med ligorna i Itaugi och barnfesten i Medellin. Fransisco Galan hälsade och meddelade att han snart kommer på sjukbesök. Även Rene Higuita har hårt av sig och vill träffa mig. Några minnesbilder från Leticia. Familjerna i ytterligare byar vill nu alla ha vattenrening. Dags att kontakta Vatten åt alla, Alonso misslyckades med att bli politiskt vald. Gå i kyrkan kan han men stjäla lite ved tilll sin gamla mor duger han inte till, gammalt djungelordspråk. Ett tiotal platser vill utöka skolan med sjukstuga. Börje som följer sina fötter dit vägen bär.

I mitt snickarliv har jan några gånger slagit in spik 12 tum långa och trodde att det rekordet aldrig skulle slås men nu sttter en spik i mitt ben som är 38 cm lång. Bakgrunden är denna. Vandring på en av Leticias gator slutade med att en motorcykel bakifrån körde på mig. Jag lyftes någon meter upp och lårbenets övre fäste tog emot smällen mot betongen. Fraktur mm. som omgående måste opereras. Ambulansföraren hittade efter visst sökande varenda grop i vägen och det kändes verkligen. Kvällen och natten Leticias sjukhus förtränger jag. På plussidan den unge läkaren som ville engagera sig i Ankarstiftelsen, På minussidan de två kärr.. damer som högljutt hela natten löste alla sina livsfrågor. inte en blund på hela natten men i övrigt tack till personalen på det slitna djungelsjukhuset. Massor av goda råd från mycket folk rörde ihop planerna. Bo Zetterlund hemkom från djungeln och jag förstod att klokast var att via ambulansflyg ta sig till Medellin och där anlita en av Sydamerikas bästa kliniker. Trassel med försäkringsbolagen gjorde att jag fick lägga ut allt själv. 27 miljoner pesos för flygresa och 5 milj. för operationen. Även piloten lyckades hitta alla luftgroparna. Benet hamnade snedare allt efter som måste flyttas mellan olika bårar under resan. Grymt ont varje gång. Medelilnsjukhjuset Pablo Tobon Uribe överraskade med stora kunskaper och resurser. Ompysslad som ett spädbarn ink. tvättning av hela kroppen. Otaliga prover regelbundet som alla visade på att jag var mycket ung. Puls (45) i klass med Gunde Svan lede till vissa tvivel. Urban Skargren kom och tolkade och hjälpte till. Grymt ont var gång jag måste flyttas. Bäckenet måste ofta fyllas. En svår konst som hemma har en hel natur som gärna tar emot bidrag. Operation i morgon blev snabbtransport till omgående operation. Info, sövning och minns inte mer. Nyvaken och trött. Vi hörs i morgon. Dagarna i Colombia har för övrigt börjat enl följande. Villa Andrea ligger uppströms Leticia efter Loreta Jackofloden och här startade teamets första skolbygge. Villiga krafter såg tii att väggarna snabbt kom på plats. Man upphör aldrig att förvånas över hur väl metoden passar både svenskar och indianer, Sen begav vi oss till Esperanza som ligger på andra sidan av Puerto Nariño och kom i gång även där innan våldsamma regn stoppade planerna. De i teamet som inte intagit sängläge färdigställer nu skolorna. Börje

1600 villor kan värmas under ett helt år om man tar tillvara julgranarna. Bra förslag? Eller kostar insamlingen något? Våra jättegranar ville inte vara med i brasan men det vara nära att de tog genvägen in i huset i den starka blåsten. Hur många gånger jag varit i Sydamerika frågar man ofta. Jag värjer mig eftersom jag redan vet följdfrågan. Hur många skolor hade du kunnat bygga för dessa pengar? Upplevelser på plats och det man med egna ögon ser ger reaktioner. Det man inte ser eller vet finns inte. Under 2011 nådde vi 7,250 000 i insamlade medel. Detta hade vi aldrig nått om inte många av våra sponsorer varit på plats och sett, luktat och hört. Nils och Anita ytterligare 180 tusen till de mest utsatta flyktingbarnen i Medellin. Deisy kommer att bli mycket glad. Marikas gåva till den fattiga familjen ger dem hopp att kämpa vidare. City i Växjö satsar på ännu en skola. Flera personer vill vara med och betala gomspaltoperationer. Prisma fortsätter sitt stöd trots prognoser om sämre konjukturer. I den stora insamlade summan inryms öveflödsgåvor men också de som ger verkliga offer. Jag minns kronofogden i Örebro som skulle utmäta en skuld från en utblottad familj det slutade med att han lånade ut en hel månadslön i stället. Så länge vi har emparti för varandra finns hopp för mänskligheten. Den är inte lyckligast som måste bygga höga stängsel om kring sig och sina tillgångar. Hade inte Moderaterna förstört KDs förslag om avdragsrätt skulle Sverige kommit mycket längre. Skatta och var glad. Blåsten har avtagit. Bryggan ligger kvar. Avresa i dag och Nanny vill ha en kattunge. Börje Erdtman